Nu med vigtig min han skänker
Sin person en stolt coup-d’oeil,
Förrn han sätter sig — och tänker
Gud hvet hvad? — i en fauteuil,
(Klädd i sammet med guldborder,)
Med sig sjelf för bålt tillfreds;
Och jockejen får en order
Att ha voityr’n tillreds.
Bums en klatsch på gatan smäller
Och det rullar om ett hörn,
Hofvar skrapa, Brutus skäller
Och Gentil står framför dörr’n;
Spanskt draperad i slängkappan,
Med sin favorit förut,
Ilar hjelten utför trappan,
Klädd så här på en minut:
Väst från Hamburg, ett par splitter
Nya benkläder af dräll
Och en skjortnål, blank som glitter,
Formad som en eternell,
Väl ett qvarters höjd på klacken,
Blygrå hatt, en carmosin-
Färgad långhalsduk, — och fracken,
Sydd af ”Åberg från Berlin.”
Håret stubbadt tätt i nacken,
Hvilken derför liknar hardt
När en skatas, — Chapeau-Claque’n
Lutad nästan på tre qvart,
Cicelerad knapp på käppen,
