Den här sidan har korrekturlästs
112
Natten i Bleking.
Frisk är stormens vilda susning
I den svala lund,
Doft hörs vattenfallets brusning
Der i aftonstund.
Månan på ett åskmoln simmar,
Som en verld i brand;
Blixten som ett eldsvärd glimmar
I en blodröd hand.
Mellan tufvor rinner bäcken
Utför kullars bädd,
Ringlande på blomstertäcken
Ned till hafvets brädd.
Trasten slår, en Filomela
Drillar tjust och öm,
Elfvor dansa, neckar spela
Uti skog och ström.
Liljan lutar sig mot klippan,
Sorgsen, blek om kind,
Ljuft förstulet suckar sippan,
Kysst af flygtig vind.
