Den här sidan har korrekturlästs
115
Och oceanen en fristad mig gaf
Till dess jag min Hilda får följa.
O haf! jag offrat dig lugnet förnöjd,
I din vaggande famn var min endaste fröjd,
Jag älskar ock dö i ditt sköte;
Jag önskar till lön för mödan en gång
Begrafvas i djupet vid stormens sång.
O! att i din famn du mig slöte!
