130
Någonting förnämt högdraget,
Som ”stack af mot hvardagslaget,”
Låg i hållning och i skick
Och en air af själens adel,
”Utan fläck och utan tadel,”
1 hvarenda min och blick.
Oh! det var en näpen ranka,
Lång och välväxt, som ”de schlanka”
Damerna på Tassos tid,
Som förtjuste troubadourer,
Tinade opp isnaturer,
Gåfvo lif åt sång och strid.
Ställningssteg jag gjorde; tärna!
— Sade jag: — din lefnadsstjerna
Har gått ned, fast i triumf;
Häng ej läppen, — här är flätan;
Solsken kommer efter vätan,
Som på simpla hackor trumf.
Fi done! Contenance en smula
Max har stupat för en kula,
Sen du smekte honom sist;
Pip ej! Kejsarn sjelf, granater
På dagordern skref: Soldater!
Gardet har sin prydnad mist.
Gossen föll med segerkransen
Om sin tinning; vapenglansen
Lyste opp hans äras stig.
Skönt han sjönk med svärd i handen,
Fäktande han gaf opp anden,
Sista sucken flög till dig
