146
Hjertan lätt bestickliga,
När det vackra flickor gäller!
Derför räck mig munnen, — eller:
On passe pas! min nådiga!
Dock! vi öfverge kurtisen;
Hal dess bana är, som isen,
Damerna förrädiska;
Ormen bakom rosen lurar,
Under rifna fästningsmurar
De fördolda minorna.
Tråkig ock för en och samma
Är på längd hvar offerflamma,
Och i Bivuakerna
Nog för dagen få vi flickor,
Såsom krut och svafvelstickor,
Lätta och antändliga.
Sjuka magar, sjuka hjertan
Botas lätt; på känslosmärtan
Verka sabeleggena,
Såsom kylande pastiller,
För indigestionen piller
Vankas i kulstaplarna.
Drick, gref Manfred! qvalet kufva!
Dränk din hjertsorg i de ljufva
Gnistrande pokalerna!
Drick, o, Manfred! Du skall känna,
Att, Corpo di Baccho! denna
Saft är Christi Lecryma!
