152
Öfver småbestvren höjde,
Med af djupa ärr upplöjde
Pannor, jättmoustacherna
Stelt uppvridna, kolossala
Björnskinnsmössor på de kala
Väderbitna hjessorna;
Liknöjt hvilande på hanan,
Trottsige af segervanan,
Dra de spotskt på munnarna
Åt en nyvärfd trupp, som lågar
Af enthousiasm — och tågar
Förbi veteranerna.
Lifvets glädje akta föga
De, som, öga emot öga,
Döden sett orubbliga,
Af sitt blod näst sista droppen
Mist — och kulor ha i kroppen
Än från Ulm och Brescia!
Kejsarn nalkas deras leder
Ensam, fanan sänkes neder
Långsamt; Bataljonerna
Skyllra; såsom åskor hundra
Tusen echon återdundra
Doft: ”Vive l’Empereur!” hurrah!
Gällt Muhameds fana klingar,
Kejsarn vinkar, örnen svingar
Upp igen mot skyarna;
Janitschar-musiken tystnar —
Sorlet tiger, Gardet lyssnar
Spändt på Gudasvarena;
