162
Hafvets fält i fåror klyfvas,
Segel hvifta, flaggor yfvas,
Svepande vindkårorna;
Hett, som eldregn ur en krater,
Yxhugg smattra — och granater
Peppra hackbräds-plankorna.
Lif och död om segern ryckas,
Folk, som slagtfän isärstyckas,
Blanka Damascenerna
Klart, som solens radier glimma;
Menniskocadaver simma
Stympade på fraggorna
Allt, som eger lif och andas,
Convulsiviskt rör sig — blandas
Raskt i vildt fantastiska
Grupper, störtar samman, viker,
Höjer segerrop och skriker
Tjutande af smärtorna.
Allting mördas eller mördar;
Sabeln slår — och döden skördar;
Bleknade om käftarna,
Palikarer hufvudstupa
Störta plötsligt i de djupa,
Bottenlösa svalgena.
Krutrök skymmer luft och vågor.
Tacklet står i ljusa lågor;
I het blod kallblodiga
Beckiga matroser vada,
Jungmän späda, lefnadsglada.
Dimpa från rånockarna.
