Dör krigarn väl, sen afunden slet bandet
Emellan hjeltarna och fosterlandet,
För staten, för hvars räddning ärr han bär,
Som, att dem skyla, knappt en skjorta äger,
För krämarn, som hans bröd på guldvigt väger
Och i hvars öga han en nagel är?
Mitt arma Frankrike! Europa skattar
Din lifskraft, som en bistock — och hånskrattar,
Slugt ärans härold afskedspass man gaf;
De blad för blad din lager sönderplocka,
Du låter handskas med dig som en docka
Och piskas tåligt, som en negerslaf.
Vårt herradömes ståtliga emblèmer,
Jernkronor, fanor, höga diadémer,
Hans Kejserliga örnar, gyllne bin
Fått lemna rum på väggar, tak och tiljor
För legimitetens hvita liljor,
Dess ordenshyenden och helgonskrin.
Tack vare London, Petersburg och Wien!
Som svampar frodas Aristokratien
Och Emigranter rycka in ”en corps;”
Fältlifvets trotts är utträngdt af hoftonen
Och allt — hvad båtar väl revolutionen? —
1 gamla vanors nötta hjulspår går,
Mùsquerade och pudrade marquis’er
Sig sola nu i Kejsarns Tuillerier
Och buga sirligt i hans kabinett;
En svärm af ”gammal adel” sig församlat
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/187
Den här sidan har korrekturlästs
175
