46
En skål för vårt handtverk, det kära,
En skål för en segersäll tid,
Då vapnena hållas i ära
Och lyckan blott vinnes i strid;
Ej kryper en kneckt för den hala,
Halfblinda Fortuna, som full
Af väld håller hederskors fala
Och säljer förtjenster för gull.
Lefve Kriget! må dess flamma
Evigt brinna, jemnt densamma!
Och dess aldrig släckta bloss:
Tvedrägtslågan uppå jorden,
Klart, som Norrskenet i Norden,
Ständigt fladdra öfver oss!
Hvad är kraften väl i friden?
Ej den aktas; blott i striden
Slår dess lagertelning knopp;
Endast vid Bellonas vingar
Fäst, den emot ethern svingar,
Når den ärans Alpspets opp.
Utom stålet, kulan, krutet
Lyckans Janustempel slutet
Såsom Paradiset stod;
Som ett spöke i de dödes
Gårdar, är den man, hvars ödes
Sol ej dykar opp ur blod.
