Der töms i blod på ljungväxt hed
Också din skål i botten;
Ty det är gammal jägarsed,
Att svälja sista droppan ned
Och träffa alla skotten!
Och ingen skall för oss gå fri,
Som för sitt fall är mogen;
Den djerfves lifstråd klippa vi,
Bland snår och häckar gömda i
Ett bakhåll uti skogen.
Men lifvet börjar bli för tungt,
Så liksvept segrens minne;
Och med ett blod, så varmt och ungt,
Är här i Sverge alltför lugnt
För ett oroligt sinne.
Och än står Svenska äran qvar
Uti den Svenska hären,
I ofördunklad glans, så klar
Och bergfast, som hon alltid var,
Likt klipporna i skären.
O! gif oss derför bly och krut
Och ordres, drott! att jaga!
Och jägarne vid fejdens slut,
Om du oss för i ledung ut,
Hem i triumf dig draga.
Vid Leipzig sist vi stridde bra
Med studsare och kula;
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/33
Den här sidan har korrekturlästs
21
