24
Då får du ej slumra, ej drömma,
Ej glödande kinderna gömma,
O strålbrud! på hämnande jagt.
De smattrande stridshornen ljuda!
Det är, som de skulle oss bjuda
Till dans i en riddaresal;
Och tusende echo’n, så klara,
Den gälla signalen besvara
Med genljud i berg och i dal.
Med mig skall du, sida vid sida,
Så djerf öfver slagfälten rida
Och sjudande menniskoblod
Du, tjusande, blåögda flicka!
Ur svällande ådror skall dricka
Och mätta ditt lågande mod.
Se! fläckar af purpur så röda
I glittrande solskenet glöda,
Som eld på din glimmande skrud!
O framåt! tills krafterna svika!
Jag kan icke, vill icke vika
Nej — framåt du segrande brud!
Må slafven förutan all ära
I anletessvetten förtära
Sitt bröd, under mödorna böjd,
Och vaka och bedja och klaga,
Med tålamod korset fördraga
Och lefva i lugnet förnöjd.
