Den här sidan har korrekturlästs
34
Och växte, fast midt uti snön?
Den huldaste var hon bland tärnor;
Ur ögonen, klara, som stjernor
Det glänste en låga, så skön.
Fick jag till ditt hjerta mig sluta
Och än efter döden der njuta
Din kärlek — o — älskade mö!
Och uti ditt öga min lycka
Fick skåda, — din silkeshand trycka,
Hur gerna jag då ville dö!
