Den här sidan har korrekturlästs
44
I H—i's Minnesbok.
Mitt lif är mörkt, som natten midt i nedan,
Min glädjes stjernor slocknat längesedan,
Min lyckas genius i svepning står
Och stirrar stelt med ögongropar tomma;
Jag eger ej en enda minnesblomma,
Ej ens ett blad från mina solskensår;
Dock ber jag ödet att, när sina lotter
Det skiftar, du må bli dess älsklingsdotter,
Från tårar skiljd och från bekymmer fri!
Och fast likt bäcken, som i dalen rinner,
Min bön är tyst, den ändå himlen hinner,
Om ej för min, för din skull H—ie!
