Den här sidan har korrekturlästs
53
Ömt gnolade rekryten kärlekssånger
Om älskad mö
I dunkla dungen, ofta sista gången
Förr’n han fick dö.
För Finlands frihet tågade vi sedan
I strider ut,
Men ack! vår lycka, redan i sitt nedan,
I dem tog slut.
Och förr vi Ryssen likväl nederlade
På blodig stig.
Vi lefde lifvets skönsta lif och hade
Hvart år ett krig!
Sen’ ej vid Sveaborg — O gamla minne!
Jag fick min graf,
Så småningom, som gäckadt hopp, mitt sinne
Har tynat af!
