Den här sidan har korrekturlästs
TILL
HANS KONGL. HÖGHET KRON-PRINSEN.
Jag gick i öknen, uti lifvets öken,
Den kala heden, sorgens mulna land,
Der kulna dimmor, fuktigt blygrå töcken
Förmörka sommarsolens gyllne brand;
Jag var så ensam här; — för kalla vinden
Förfryser känslan och förbleknar kinden.
