Den här sidan har korrekturlästs
60
Galliens stolta örn är stäckt!
Han, som rörde Oceanen
Opp — och fostrade Orkanen
Med sin vinges blotta fläkt!
Gamla garderna, ack! mina
Krigskamrater! — Berezina
Skördade; — O! de i ro
Hvila der, af ära tunga,
Som af mödor; — och de unga
Stupat ha vid Vaterloo.
Hu! jag vill ej längre vara
Ensam af hans hjelteskara;
Oh — nej! veteran! gif akt!
Rusta dig till sista färden!
Det är tid, att du ur verlden
Går — och tackar för god vakt.
Midnattsklockan tolfte slaget
Slog, det sista andedraget
På hans bleka läppar dör;
Stolt sitt hederskors han tryckte
Till sin mun, som flickan tyckte
Hviska än: Vive l'Empereur!