Den här sidan har korrekturlästs
61
Anselmo.
Segerlust mitt sinne fyller;
Ge mig stormhatt, svärd och kyller!
Flicka! du ej min Idôle
Dyrkar, ej den aning känner,
Som min heta hjerna bränner,
Fattar ej min längtans mål.
Känn! af mod mitt hjertas väggar
Sprängas. Hoppets sporre äggar
Mig till bragder. Visste du
Huru mina ådror brinna
Såsom lavaströmmar, qvinna!
Du ej hejdade mig — nu.
Irrbloss vid min vagga brunno.
Till min segerskjorta spunno
Härnadens Gudinnor garn.
Juno sjelf har stickat bältet;
Jag vardt fostrad för slagfältet
Och är fasans skötebarn.
Fredlös öfver allt på jorden
Är min själ, som Falklands, vorden;
Den på stormen utan rast
6
