62
Tumlar om bland molnens fästen;
Rider, vid den vilda hästen
Som Mazeppa fjettrat fast.
Sjelf sitt öde hjelteanden
Leder, som en blind, vid handen;
Mannen lifvets paradis
Öppnar, vaktas det af djeflar
Än. Han slår den makt, som täflar
Med om hans bedrifters pris.
Illusionens lekboll biifven,
Qvinnan är tillspillogifven,
En inbillningens martyr;
För Fantomer hon förblöder;
Med sitt eget hjertblod föder
Hon sin lidelses Vampyr.
Blindt hon lyder stundens nycker;
Slumpen formar, som ban tycker,
Hennes veka själs begär,
För i ledband hennes tanka;
Hennes vilja, som en ranka,
Omkring frestarns slingrad är.
Beatrice! här din trånad
Trampad blir, din svaghet hånad.
Hos mig trifs ej kärlek, — nej!
Äran mellan oss sig ställde
Obevekligt. Om det gällde
Verlden än, jag vacklar ej.
Arma dufva! vill du följa
Gamen i sin flvgt — och skölja
