Vingarna, som han, i blod?
Vågar du Condôren härma,
Liksom han kring solen svärma,
Bada i dess strålars flod?
Dödens magra händer skaka
Griftens facklor; vänd tillbaka!
Fly mig, som en syndaskuld!
Jag har gift i hvarje åder
Och förbannelse vidlåder
Mig, som orättfånget guld.
Raskt mig rycktets röster mana
Framåt, som en vind; min bana
Ar på fröjd och tårar rik.
På ett tärningskast, en lottning
Det beror om du är Drottning
Eller maka åt ett lik.
Du förgäfves suckar, tärna!
Tror du, att min lyckas stjerna
Mer i dina ögons glans
Blänker — eller att jag byter
Lagern bort, som frisk jag bryter,
Mot en bräcklig myrtenkrans?
Fritt må pinor sönderslita
Kroppen; Qval, som ormar, bita
Själ'n: jag får dock stridens lön;
Ty odödlighet jag vinner;
Men ditt minne tyst försvinner,
Som en droppa dagg i sjön!
