Den här sidan har korrekturlästs
66
Bravon.
Fritt och lustigt röfvarlifvet
År som örnens lif bland töcknen,
Som en tigers midt i öknen,
Modigt, vildt och öfvergifvet.
Höga, som Sanct Bernhards toppar,
Äro våra djerfva sinnen,
Lifvade af segerminnen,
Friskare än rosenknoppar.
Djupt i skogens dystra gömma,
Skuggade af myrtenhäckar,
Svalkade af silfverhäckar,
Nöjets bägare vi tömma.
Tjusta af Alpcithrans knäppar,
Kyssa flickor, såsom ärlor
Qvicka, bländande som perlor,
Oss med sina rosenläppar.
När de hjertan med oss byta.
Hos oss qvällarna förspilla,
Skälmskt de älskarna inbilla,
Att de blommor åt dem bryta.
