När de sina armar linda
Kring oss, — och med våra blanda
Kärligt suckar, blod och anda,
De med sagor dem förblinda.
Egensinniga Coquetter
Bli romantiska och veka,
Svärmande i söderns bleka,
Magiskt ljusa månskensnätter.
Fina blomsterångor söfva
Dem magnetiskt, — varma susa
Balsamvindar, som berusa
Dem — och deras nerfver döfva.
Christi lacryma, vår nektar,
Dricka vi i dalar gröna,
Omkringfladdrade af sköna
Fjärilar och västanflägtar.
Vår soupér är turturdufvor,
Guldoranger, hvilka glöda
Svällande — och purpurröda
Saftiga, fullmogna drufvor.
Glittrande Falernervinet
I vigvattenskål'n, som rosen
Doftar, blygsamt aprikosen
Rodnar Jjuft i helgonskrinet.
Svarta likstenstaffelns kanter
Höljs af svepduk med sorgfransar,
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/79
Den här sidan har korrekturlästs
67
