Skam må torka som en sticka
Eller pimpla vatten blott!
Fins det någon, som mig känner
Här i verlden, — är det väl;
Men — har jag ock inga vänner,
Mår jag lika bra, — min själ!
Jag min ensamhet bevarar,
Ingens herre, ingens träl!
Ingen storm jag då befarar,
Som mitt lugn mig undanstjäl.
Systrar! fast jag icke sprätter
Såsom J, dock liten på,
Att jag ej min påse sätter
Just vid dörr’n i någon vrå!
Tron J fritt — J goda qvinnor!
För er står jag ej på tå,
Om än snabba, som garnvinnor,
Edra tungor om mig gå.
Om sig också lyckan vänder,
Och det för mig blifver smått,
Har jag fått två friska händer
Uti hemgift på min lott.
Ack! jag snart min skuta drager
Opp ur dyn tills hon blir flott
Och min skada återtager
Sen igen i rågadt mått.
Ingen mig i vägen ligger,
Ingen jag i vägen går,
Ej en beta bröd jag tigger,
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/93
Den här sidan har korrekturlästs
81
