Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/100

Den här sidan har korrekturlästs

88

rabatter bjuda ett mildt välkommen! Och hvad tycker du om posterna, som stå på vakt der framme vid stora farstubron — de ståtliga georginerna? — De äro ju magnifika. Men kom nu med till flygelbyggnaden längst fram till höger; der skola vi göra vårt inträde. Öppna här artigt dörren till venster i förstugan och stig in! — Vi befinna oss i en mindre kammare, hvarifrån vi se dörren öppen till ett större rum, ett veritabelt bibliothek, med bokhyllor från golf till tak, alla väggarne ikring. Vid ett stort skrifbord sitter derinne en man i grå nattrock och grånadt hår. Han lemnar genast sin plats och kommer oss lifligt till mötes. Och ehuru nyss sysselsatt med ett svårt tankearbete, har han i ett ögonblick helt och hållet försatt sig in i våra förhållanden; och allra minst låter han oss förstå, att vi kommit störande. Tvertom. Vi helsas på det förbindligaste välkomne, vi måste taga plats och vara hemmastadde. Vi befinna oss nemligen hos en af Sveriges mest bildade män — hos Anders Fryxell, häfdatecknaren.

I dennes familjkrets tillbragtes ett par veckor under en behaglig hvila; men sedan resenären långt in i Augusti månad häraf varit i åtnjutande, gick han ännu en gång att utbyta umgänget med civiliserade menniskor, mot det som halfvildarne i Finnskogen kunde bestå. Äfven Sunne pastorat har en finnbygd, nemligen i Gräsmarks socken, och ditåt styrdes alltså först kosan.

Hur skön var icke början af denna vandring! Fält och lundar i fullmogen fägring, — insjön, stilla och djup med lekande solstrålar på ytan, det glada allvarets bild, — landtgårdarne, vänligt inbjudande till gästvänskap — och slutligen, bortom all denna herrlighet, bergen, de blå, luftiga, med sina djerfva konturer hänvisande till högre regioner. ~ Skåda Jättekärnsklätten der längst i vester, huru stolt upphäfver den icke sin skarpa hjessa! Dit klättrade jag upp och såg den vida dalen med sjöar både i östan och vestan