91
naken, den nedra gömmes i manteln, som nedfallit kring fötterna. Härifrån synas mot vester flera med basuner framsväfvande varelser. En af dessa med hjelmlik hufvudbonad påminner om Orleanska Jungfrun. I närheten häraf varsna vi åtskilliga ifrån söder mot norr framdansande grupper.
Vi befinna oss nu ända invid läktaren och äfven öfver den fortgå målningarne. Här har mästaren just öfverträffat sig sjelf. Först se vi en mängd ur skyar framtittande, vindögda, dumma och lättsinniga mans- och qvinnoansigten. Derefter komma tjocka, mörka moln. Det är helvetet, hvilket äfven, för säkerhetens skull, är behörigen försedt med galler. Genom detta synas flera osaliga på det kraftigaste anstränga sig, för att komma ut. Längre in i afgrunden ser man män draga qvinnor intill sig och i midten af taflan marteras de fördömda af flera vidunderliga gestalter, — en i bockskepnad, en med näbbformigt hufvud, hvita runda ögon, horn, drakvingar och svans. De flesta af de plågade se temligen dumma och likgiltiga ut, oaktadt både afgrundsandar och lågor omgifva dem. I ett par karl-ansigten är förtviflan dock rätt väl uttryckt.
Sjelfva läktaren, som är uppburen af sex fula pilastrar, har Jesus, Maria och lärjungarne i flera smärre taflor.
Predikstolen är sirad med till större delen förgyldt snidverk. Dess tak är med sina många ornamenter hotande tungt. En mängd englar med basuner stå der placerade och ofvanom dessa Christus, trampande på ormen. Frälsaren håller i handen en fana. Hufvudet med sin vidlyftiga strålgloria liknar en plumpt arbetad sol.
Å chorets södra sida finnes ett åldrigt altarskåp; Jungfru Maria står der med barnet; sex vingade englar deromkring. I alla hörnen sitta, i hvar sitt rum fyra (troligen) martyrbilder. Sjelfva skåpets dörr har flera besynnerliga och mycket urblekta målningar, der man bland annat har en bred madonna i blå kjol, hållande öfver knäet samma
