93
annat än ”svarta säckar”, d. v. s. att den sjukas ögon skulle förblifva mörka. ”Gu’ vet hocken dä’ ä’ di ber te’ — om dä’ ä’ te’ Gud eller den andre”, anmärkte här den berättande. — Hon hade allt hört en och annan draga i tvifvelsmål Annikas trovärdighet — bland dessa äfven en qvinsperson från Bergslagen. Denna hade gjort ett besök i Honkamak, men kom högst missbelåten derifrån och sade sig för ingen del der vilja ligga qvar öfver natten. “Tocken käring ha’ ja’ aldrig sett;” — menade Bergslagsqvinnan — ”ho’ gissar sej allt fram i vahla.”
Utom den nyssnämnda Annika hade man från denna trakt också besökt en vidtberyktad klok gubbe ini Norrige, vise Knut i Gullbrandsdalen. ”Denne bruka’ aldrig trolla, utan nyttja’ liksom Guds ställning. Han bara strök på di sjuke å ba’ dem hoppas på Gud.” — Vise Knut var nu död.
Långnäs hette fordom "Råkärnsskogh” och lydde före 1666 under Helgeby i Sunne. Men nämnde år inköptes det för 20 R:dr Specie af sönerna till den första odlaren i denna nejd, Finnen Påvel. Handeln uppgjordes med herr Jonas Gyllenspetz, som på den tiden var egare af Helgeby, Om denne, hvilken var den förste af adliga ätten Gyllenspetz, visste man att berätta följande. Hans namn var ursprungligen endast Spets, och var han på den tiden med i ofred. Derunder hände sig, att när han en söndagsqväll stod och slipade sin värja, kom kungen till honom och sade: “I morgon blir det allvar utaf; låt se att du då brukar din värja, Spets!” — Dagen derpå slogos de; men om qvällen frågade kungen, hvar Spetsen var. Denne kom straxt fram, och då sade kungen:' ”Får jag nu se på din värja, hvad nytta du har gjort med henne!” — ”Dä ska’ han få!” svarade Spets och framräckte vapnet. Då var detta ännu fullt med blod. ”Jag ska’ förgylla spetsen åt dig, jag!” sade kungen då; och så blef den tappre kallad Gyllenspetz.
Men folket i Långnäs vände samtalet äfven till yngre
