100
gen hade man att bjuda på. I denna hette det, att den förste odlaren här visserligen hette Grils, men att han vid sin hitkomst, ehuru ogift, ej hade mindre än tolf barn med sig. Andra Finnar, som efter honom hitkommo, anmälte dock slutligen detta förhållande för pastor i Gunnarskog, dit Grils då begaf sig, för vigsel och kristning. Den yngste af sönerna var då så stor, att han gick med och bar matsäcken.
Kärret eller Nytorp byggdes först för 70 år sedan. ”Här var då så stort granhult, att man hvarken såg sol eller måne.” Nu var den omgifvande trakten öppen nog; ty Finnarne äro, som man vet, ej sparsamma med skogen.
Under samtalet med härvarande gamle kom man äfven att tala om Finnarnes enkla lefnadssätt och huru få beqvämligheter dessa kunde bestå sig. En af männen yttrade då, att man här kanske längre än annorstädes varit i afsaknad af till och med de allrasimplaste och nödvändigaste artiklar. Han anförde som bevis härpå hvad han af farfadren hört berättas, att i dennes ungdom (1740—1750) ej mer än två spinnrockar och två jernskodda slädar funnits i hela Gunnarskogs socken.[1]
I närheten af Kärret visade man mig ett finntorp, kalladt Frälset. Detta hade erhållit sitt namn deraf, att dess första bebyggare slagit sig ned midt i rikslinjen och der å ömse sidor odlat och rödjat, utan att man från någotdera riket brydde sig om att af honom taga skatt. Numera var der en bostad å hvardera sidan om gränsen. Ett annat litet finntorp, Linna, låg deremot ännu midt i rikslinjen.
De flesta bostäder i Bogen äro rökstugor, och ända invid sjelfva prestgården se vi en sådan, Lill-Bogen kallad. Utanför det egentliga boningsrummet inträda vi der i ett slags förstuga, som fått sitt egna namn ”resvä’n” (resveden),
- ↑ Till Gunnarskog hörde då också hela den trakt, hvilken nu lyder under Bogens kapell, hvarföre denna äonn ofta kallas Gunnarskogs Finnskog.
