104
en förmur åt Glommen. Mellan denna bakgrund och trakten närmast under Finnberget utbreder sig en från norr åt söder gående dalsänkning med tallskog och myror samt här och der några grå finntorp mellan ljunghedar och blekgröna betesmarker. Söderut, straxt nedom Finnberget, ligger sjön Lill-Eken, å hvars motsatta strandsluttning kyrkskogens finngård är synlig — en hel mängd med bostäder, trefligt omgifna af gröna hafreåkrar och rågfält och med en mörk skogsbacke till bakgrund — det enda mer framstående partiet i hela denna tafla. Det intryck, detta landskap i sin helhet gör på betraktaren, är högst sorgligt, ja till och med hemskt; och han kan der vid svårligen undgå att tänka: hvilken vanlottad bygd!
Ej långt ifrån Finnberget besöktes en kal fjellknut, kallad Trollkäringberget, hvarom ”gätarungarna” visste att berätta, att mångfaldigt spökeri der varit å färde. Från detta berg har man en skön utsigt söderut, öfver Eken-sjöarne.
Telklampsberget heter en tredje höjd här i nejden. Der påstår man, att ett större penningfynd för flera år sedan blifvit gjordt. En man från Kyrkskogen var nemligen en sommar der på ”skytteri” och anträffade då under en berghäll en hel hop silfvermynt, förvarade i en fjerding eller skrin. De flesta af dessa silfverpenningar skulle ha blifvit i Åmål sålda efter vigt, och sades upphittaren ha tillhandlat sig en liten gård för den summa, han sålunda erhållit. Af ifrågavarande fynd påstods det att några få penningar af en speciedalers storlek ännu skulle vara i behåll i Helgeboda bondgård i Eda socken. Härom mer framdeles.
Innan vi lemna Bogens berg, må här omförmälas en å
dem öflig plägsed af särdeles poetisk beskaffenhet, — den
så kallade ”lottningen”. Dermed hänger så tillsammans.
Två vallflickor befinna sig stundom med hjorden på hvar
