113
- Agnbröd, af agnar, hvilka siktas och i badstuga torkas samt derefter uppblandas med en ringa portion mjöl.
- Grönbröd. Ljung eller så kallad ”Grön” aftages med handskära, hackas, torkas i badstuga och gifver, förmalen och tillsatt med vanlig mjölqvantitet, det allra sämsta nödbrödet näst efter så kallad
- Barksöbb, ett brödslag, som bakas tjockare än något af de förut nämnda, och detta af det skäl, att det består — endast af bark.
Kommer du en dag i Finnens stuga och måltidstimman är inne, så skall du måhända få se, huru husmodren der med en knif sönderstyckar den hårda ”barksöbben”, att barnen kunna äta den till den sura mjölken eller den svarta vattenvällingen. — Skynda dig sedan hem till ditt eget välförsedda bord och, ifall din mensklighet blifvit väckt och du känner gråten stå dig i halsen, så skölj ned den med ett glas portvin eller madeira — det är ju icke modernt att vara sentimental!
Men vi återgå nu till den afbrutna reseskildringen, och som fortsättning derå må här ytterligare förtäljas, att vandraren från Lekvattnets kyrka drog vesterut, upp till en gård, der det i dag hölls egodelningsrätt. Han kom här snart i samspråk med förrättningsmännen på stället, hvarefter samtalet inom kort hvälfde sig kring Finnfolket. En af sällskapet var domhafvanden i norra Wermland, och denne lofordade högt Finnarnes karakter, synnerligen deras ärlighet. Som bevis på huru stort förtroende man satte till denna deras bygd, anfördes, att härvarande förrättningsmän öfver natten haft större delen af sina medförda effekter för öppna dörrar.
Här hade också ingenting blifvit förskingradt, icke en gång innehållet af en butelj rumpunsch, ehuru denne en hel dag stått öppen i en snickareverkstad, der många menniskor gått ut och in.
