114
Egaren till denna butelj hade kort förut i Svenskbygden låtit densamma öfver en natt ligga qvar i karriolen, men detta experiment hade då aflupit så, att hälften af punschen om morgonen var urdrucken.
När egodelningsförrättarne bröto upp från Lekvattnet,
gjorde jag dem sällskap, så mycket hellre som
Häradshöfdingen varit nog välvillig att tillbjuda mig en plats i sitt
åkdon. — Vi foro fram på en rätt god landsväg, (hvilken går
hela socknen igenom ända upp till riksgränsen,) och kommo
öfverens om, att det var en rätt skön nejd vi passerade.
Lekvattnets dalgång med sin sjö och Rottnaelf påminner
något om Öfra Elfdalen, (Ny och Dalby,) men skulle göra det
ännu mer, om dess vattendrag vore bredare och dess
omgifvande berg högre.
Der vägen tar af åt Östmark skiljdes jag från mitt angenäma sällskap och for nu med en Häradsdomare eller något dylikt vidare i
Fryksände Socken.
En vacker nejd; men den har också stort rykte om sig. Hvem (åtminstone i Wermland) har icke t. ex. hört omtalas det sköna Thorsby — detta ståtliga jernbruk i närheten af öfre Frykensjön? Och Fryksände kyrka, sedan på sin fria höjd och med de skönaste vyer, hvart man vill se, eller dess prestgård, der nere vid den vackra viken?
Thorsby besökte jag först. Utsigten derifrån är just icke åt alla håll (t. ex. mot vester) så särdeles utmärkt, men så mycket mer åt de öfriga. De talrika bruksbyggnaderna, kyrkan och prestgården och en mängd andra ställen äro ditåt synliga — äfven en god del af Frykensjön.
Men straxt nedom gården ha vi en sval park, och der är oss visst ännu bättre att vara. De lummiga träden hvälf-
