Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/127

Den här sidan har korrekturlästs

115

va der sitt gröna tält utöfver oss, och stå varnande mot den heta sommarsolen. Och vilja vi här ännu mer svalka oss med en god dryck, så behöfves ej någon Moses-staf att mana den fram med ur hälleberget. Flera källor bjuda oss frivilligt sina kalla, men ändå förföriska munnar — och efter behag smaka vi der ett rent, obemängdt, eller ett mineralblandadt vatten. — Längst ned i parken se vi på afstånd Thorsby-elfven med ett präktigt fall, hvilket, liksom mången annan skönhet, gör mycket väsen af sig.

Nog om parken. Det må nu berättas, att jag från den gjorde en ny visit på herregården hos Löjtnant Melander, en gammal älskare af antiqviteter. Han hade flera sådane samlade i sitt rum. Bland dessa må anmärkas en runstaf[1] hvarå siffrorna 14.. sågos inskurna; alla runor och figurer för öfrigt med mycken omsorg utarbetade. Ett fynd ur jorden var en knif, hvars väl arbetade messingsskaft föreställde en man med en kort bössa på armen. Det märkvärdigaste i hela samlingen var visserligen ett gammalt helgonskåp (altare portatile), hvilket förskref sig från en bondgård i Öfra Östmark. Denna raritet var Löjtnanten nog artig att förära mig.

Ifrån nyssnämnde Östmarks socken, (en bygd, der kuriositeter af mångfaldiga slag måtte finnas,) såg jag hos Bruksförvaltaren ännu en märkvärdighet, nemligen en ganska väl bibehållen hillebård.

I närheten af Thorsby besöktes äfven ett litet ställe vid namn Vestanvik, der man uppgifvit att något fynd för ett par år sedan blifvit gjordt.

Detta egde så till vida sin riktighet, att en af åboerna der, på första Maj 1847, i jorden anträffat en sak, som, enligt beskrifning, liknade ”ett halft grytlock af messing eller någon annan blank metall”; men detta fynd gjordes ej invid

  1. I Helserud, ¾ mil vesterut, lärer också finnas en runstaf, denna från 1600-talet.