Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/13

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

5

ra; redan bjuda trädgårdens terasser en den täckaste väg upp till bostaden — och nu landar farkosten. Rämen, tjusande bygd, jag trampar din jord!

Hvad främlingen ifrigast efterfrågar är alla de ställen, der den store hädangångne med någon förkärlek uppehållit sig. Vi nämne här blott två sådane. — Det ena är den så kallade Tegnérs grotta, ej långt uppom gården — en fördjupning i bergväggen, omsluten af björk, gran och al, och der i hårda klippan skaldens och hans makas namn stå inristade. Den andra märkligare platsen är å sjelfva gårdsplanen, der vi njuta en rik skugga af två lönnar, dem biskopen och hans fru med egna händer planterat.

Ett mer passande hemvist för en skald än detta Rämen torde näppeligen finnas. Trefliga bostäder, omgifna af högvexta löfträd; sjelfva hufvudbyggnaden belägen i en trädgård, hvilken i terasser sänker sig mot sjön, och utåt just denna sjö en den mest förtjusande utsigt, — här de täckaste små holmar, fordom målet för så mången glad utfart, — der den i sjöns midt utskjutande halfö, hvarest kyrka och prestgård synas — den förra med höga, hviftande hängbjörkar kring tempelgården, — den sednare till halfs gömd mellan syrénhäckar och löfskog; — och till allt detta de klarögda fjärdarne och de gröna stränderna, rundtom beströdda med trefna, rödmålade bergsmansgårdar.

Det var, som man vet, den patriotiske Myhrman, som här först bröt bygd; ty obygd kunde man väl förut kalla en trakt, der på sin höjd blott ett och annat finnpörte var synligt. Sjelfva Rämens namn tyckes vara af finskt ursprung — så mycket troligare, som man vet, att en af de slägter, som genom Karl den niondes åtgärd hit inkommo från Finland, hette Rämen.

Rämsbygden, likasom hela nordöstra Wermland, är en lika sund som angenäm trakt. Också torde man i få delar af landet kunna uppgifva så många personer af den högsta