Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/14

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

6

ålder som i dessa nejder[1]. Men dessa lefde också i de gamla goda tiderna, innan bränvinet, folkets argaste despot, gjort sin eriksgata genom svenska bygderna, och medan man der ännu förde en vandel i mera enkel och gudfruktig anda.

På hvad ståndpunkt sedligheten då stått särskildt i denna nejd kan synas af förhandlingarne vid en sockenstämma, som, år 1698 i Augusti, blef hållen i Gåsborn. Man klagade der först öfver Jöns Månsson vid Näsräms malmberg, “för det att han sällan ginge till kyrkan”, ehuru till denna var cirka 3 mil från Rämen. Vidare frågades “om någon funnes här i sitt äktenskap oenig”, hvartill svarades nej, och, för det tredje, förmanades en viss Henrik, att “skynda sig med copulation.”

Några sägner om de första här boende Finnar erhöll jag ej, — icke ens då, när jag med en i orten barnfödd vägvisare lemnade Rämen bakom mig och en half dag tågade vesterut öfver berg och myra. Det enda, min tyste ciceron hade att meddela, var några namn, som antydde ett finskt ursprung. Bland dessa må nämnas, berget Päkkahinen, Wigafallet, sjöarne Lanka och Reitika samt torpställena Ahamäk och Kosamäk. Af berörde lokaler ligga dock åtmin-

  1. Som stöd för denna mening må här meddelas ett utdrag ur Gåsborns kyrkohandlingar för den första delen af 18:de seklet eller den tid, då Rämen ännu lydde under nämnde kyrka.
    År 1701 afled Håke Persmor i Igelshöjden 107 år gammal
    1705 Jonas Olsson i Näsrämen 103
    1706 Enkan Annika från (namnet oläsligt) 107
    1709 Håka Larsson i Igelshöjden 116
    1714 Hans Larsson 100
    283 Nils Pundan, Finne 118
    Jon Larsson i Rämen 102
    1720 Erik Helsing i Siksjön 102
    1730 Carls enka i Ormsjö 110
    1731 Annika Berg i Tvärelfven 105
    1732 Sven Olsson i Gåsborn 102
    1712 Suder Mattes i Dalkarlsjön 103
    1733 En enka i Rämsviken 103