137
Flera sådane lika cirkelrunda stensättningar skola äfven vara att se å en närliggande kulle.
Ifrågavarande, synbarligen af menniskohand danade, fornlemningar likna ej litet de gamla offerplatser, om hvilka redan så många forskare haft ett berätta. Kanske finna vi äfven i sjelfva det angränsande Solbergslidens namn någon ytterligare ledning för våra gissningar i denna sak?
Öster om Solbergsliden, (å Gränsjöhöjden norr om Gränsjön,) har man andra slags minnesmärken att visa. Det talas der om ej mindre än 8 aflångfyrkantiga grafvar af 3 alnars längd och 1 alns både bredd och djup. Hvartill dessa blifvit använda, har man ej i mannaminne hört omtalas.
Samma förhållande med 3 dylika fördjupningar, ½ mil längre österut å Treskogs mark.
Hvad skall man nu anse dessa märken för? Månne de möjligen äro sådane grafvar från den yngre hednaåldern, hvilka hade timrade väggar och således, allt efter som timret multnade bort, ofvantill erhöllo en fördjupning?
De lärdare må bevara frågan. Spade och jernspett torde, kanske äfven lösa den; ty med dem går man ofta längst på djupet.
Från Solbergsliden gick färden, genom en mängd täcka
smådalar och öfver vackra parklika bergsluttningar uppåt
Nysätra, samma ställe, der jag för några dagar sedan haft
nattqvarter. Min vägvisare, en halt pojke i trasig rock, var
under hela vägen mycket språksam. Äfven han sade sig ha
råkat ut för ”farliheta”, och det i elfven mellan Frideros’
bruk och herregård. Det var derutaf han blifvit halt. Han,
så väl som flera andra, dem jag förut under min resa
träffat, talade äfven om konstiga märken och spår i bergen, der
man på många ställen kunde se liksom ”folkefahl”
(=menniskospår) i hårda hällen. Detta uppgafs ock i
Lafallshöjden, der vi som hastigast tittade in ocb hvarifrån man ut-
