Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/159

Den här sidan har korrekturlästs

145

Aflysning = tacksägelse öfver en död.
Agnbrö’, se sid. 113.
Agre (Fsk.) = hafra.
Ander = änder.
Anger (Isl. angradr. Vg, angsen e. ångse, Ög. ångsen) = ängslig, bedröfvad.
Ansigtaan = kinderna.
Armqvahler, se qvahler.
Armväst, se s. 40, 47, 57.
At (Isl. subst. hetsande till strid (om djur).) = åt, emot; deraf också fiendtlig, t. ex. “Denna menneska ä’ ja’ så at.” (a ljuder här som i allt.)
Attat = utmed; attatteranner = bredvid hvarandra.
Ave = stillastående vattensamling, särdeles på ängar och betesmarker; betyder i Ång. o. på Gottl. en grund vik.
Bakelse e. pakelse (Fsk.) se s. 75.
Bank = ugnsafsats, se vidare s. 101.
Barkbrö’ se s. 112.
söbb, bröd tillredt af bara bark, bör skiljas från föreg.
Batte, batt = binda, band.
Benbrö’, se sid. 112.
Bergfolk, se s. 117.
, se s. 52.
hunn’, se s. 52, 117.
Betroen’smärken = röda lappar på rocken, hvarom se s. 47.
Bistersynt = barsk.
Bittje (Isl. Bikkia, Jmt. Bitja, Ög. Bycka, Engl. Bich) = tik.
Bjellbann’, se s. 55.
Branner = bränder.
Brum e. Brått (Isl. Brot = veck,Gtl. Bräm) = skygge på en hatt.
Bry på förståndet för någon = vara tokig. Ex. “Di sejer dä’ bryr på förstånne för ’o’” = de säga hon är från vettet.