Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/162

Den här sidan har korrekturlästs

148

mindre spis framför bakugnen; Jmt. Grofva e. Askgrofva = eldstad) = förvaringsrum för kol, hvarom vidare se s. 101.

Gräsbrö’, se s. 112.
Gröm = dugtig.
Grön = ljung; deraf Grönbrö’ = ljungbröd, hvarom se s. 113, samt Grönås = ljunghed.
Grötjonge, se Jonge.
Grötkäpp, se s. 102.
Gussin (Hels. Gusinn’er, Vg. Gusönne) = Gud signe! God dag!
Gå på vahla = gå på bygden.
Gåta (Isl. Gàtt öppningen bakom dörren, mellan dörren och väggen) = ett väggskåp, hvarom vidare se s. 50.
Gäĕll, gällŏm (Sk. skulle, höskulle; Jmt. Gälle, Fjesgäll = Fähusskulle; Ång. rum i fähuset) se s. 39, 51.
Gätte (Isl. Gæta, Hels. Geta, Dl. o. Jmt. Gäta) = gå vall; deraf gätarungar = små vallhjon, gätterjänta = vallflicka.
Gömma gulle’ unner getspähl'n” = vara slösaktig, (Getspähl= getsvans.)
Hackebrö’, se s. 112.
Hahlaan (Isl. Herdar, Ög. Hähla, Sm. o. Gtl. Härdar) = skuldrorna.
Hajs = hals.
Hal = brant, sluttande (i Jösse H.).
Halmbrö’, se s. 112.
Hatt, se s. 42.
Herrberge (Isl. Herbergi), se s. 51.
Hi, hia = hed, heden.
Hjersel (i Filipst. Bergslag Hjersen) — hjerna.
Hjuling = stryk (kringklappning?).
Hocken = hvilken?
Hogster = vindfälle.
Holkar = strumpskaft, se s. 40.