Den här sidan har korrekturlästs
149
- Homre = linplantans fröhylsa; deraf Homrebrö’, hvarom se s. 112.
- Hopdrick = högtid, hvarom se s. 41.
- Hovere (Gtl. hoverä) = vara stursk, stoltsera. Ex. “Han hovera’, så dä’ va’ änna skrofvit elännit.”
- Hugse (Isl. hugsa = öfverväga, betänka; Vg. huga, Filipst. bergsl. erhåge, Dl. ugsa, Sm. hugsa, hvaraf hugsan = minne) = minnas.
- Husfolk = rothjon.
- Hussa = gunga.
- Hyggli’ = vacker.
- Hy = hö; hymeser, se meser; hyvär = hö-väder.
- Håner (samma tonvigt som ånger; heter på Gottl. hånn) = horn; deraf
- Hånaan (egentl. bestämda formen af föregående) = horn med 3 hål, hvarpå vallhjonen blåsa.
- Hånna = huru e. hvad?
| Hårnäfver | ⎫ ⎬ ⎭ |
= hårprydnader, hvarom vidare se s. 31. | |
| — | stryk | ||
- Häck = sängafdelning, hvarom se s. 127.
- Häf (Isl. häfir = decet, Dl. äf, Jmt. o. Hls. =) dugtig, förträfflig, en person som är som han bör vara.
- Häfder = spår, märken, ruiner.
- Häfti’ = hurtig, god e. i godt skick.
- Hätta (Dl. ätta, Gtl. hättä, Sm. =) mössa.
- Ingan = intet, icke, se s. 49.
- I träg (Isl. tregr = ovillig) = med berådt mod, tredskande. Ex. “Han gör dä’ bara i träg.”
- Islandsmossebrö’, derom se s. 112.
- Je’ e. jä’ = jag; i Ny socken: En je.
- Jo e. Jong = Jon.
- Jonge (Isl. Jungi = den slöa delen af ett knifblad, Sm. junge, Jmt. =) knif; deraf grötjonge, den knif, hvarmed näfgröten skäres.
- Jänta e. Jäĕnt = flicka.
