Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/165

Den här sidan har korrekturlästs

151

Lee (Sk. Le) = lie; deraf Leetäger = lieband, se täger och s. 54.
Lell (Vg., Jemt., Hels.) = likväl.
Leta (Isl. litr, Ög. o. Hls. let, Jmt. o. Ang. lett, Gtl. lit) = färg.
Lifstycke = väst, se s. 40, 57.
Liksliper, se sliper.
Likka (Isl. lika, Vg. o. Hls. lika, Engl. like = tycka om) = behaga, convenera. Ex. “Dä’ likkar me inte.”
Likkre, likkascht (Vg. likare, likast) = bättre, bäst.
Lill-ost, se s. 44.
Limme (Isl. Lim = qvistar, Dl. lajmä, Jmt. limmen, Gtl. limen, läjmä) = qvast.
Lockunge (Fsk.) = oäkta barn (som genom förförelse e. lockande kommit att se dagen?)
Loft (Isl. lopt, Vg. =) vind, se s. 51.
Lolla, lollning, derom utförligt s. 104, 105.
Lås-taska, se s. 47.
Lägga om = bry sig om. Ex. “Jä’ lägger ingan om mer” = jag bryr mig ej om mer.
Löfver (samma tonvigt som böner) = prydnad på strumpor, hvarom vidare s. 39.
Löp = banor i backarne, utför hvilka stockar nedkastas, se s. 37.
Mange (i fråga om tid) = mycket. Ex. “Hur mange ä’ khlöcka?”
Manslagare (Isl. Mannslag = mord, nederlag) = mördare.
Mansfall = mansålder. Ex. “Dä’ skeĕdd för tre mansfall tebaka.”
Mastuga = badstuga (af masa, sitta och masa e. värma sig?)
Meser e. miser = bärarapparat, sammansatt af granbågar och björkvidjor.
Mongär (tonvigt som körsbär) = mamma.
Moro (Isl. mor = sinnelag och ro = lugn) = nöje.
Morosam = nöjsam.