Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/169

Den här sidan har korrekturlästs

155

Slik = sådan; slikanen, slikane = sådanen.
Slip = släda.
Sliper e. Liksliper = inproviseradt åkdon att köra lik på: se s. 85.
Slog e. Myrslog = slotterdal, myrdal; myra e. mosse i det skick, att den möjligen kan odlas och med så pass gräsvext, att den hvart annat år kan slås.
Smådräng, se s. 57.
Smäckall = fet, mäktig (om mat).
Snö-tt (Isl. snaudr = arm, fattig) = knapp, ringa. Ex. “D’ä’ snött e’ mil te byn!”
Snöplaggad (Ång. snö) = tunnklädd.
Sopp = svamp.
Spisstuga, se s. 110.
Spähl =svans på småkreatur.
Stabbur = visthusbod; se s. 51.
Steck-russa = vagga, förfärdigad af stickor.
Steck-tann = mindre brädlapp (sticka) med flera inskärningar (tänder), hvari värmestickorna fästas.
Stenklammer = klammer.
Storme = prata.
Stutt = ständigt, stadigvarande; i Dl. kort.
Styf = dugtig.
Stäcket = kort (brevis).
Stö (Isl. stödugr, Jmt. stött, Hls. =) stadig.
Survälling, se s. 111.
Svalg = gång e. öppen förstuga; se s. 51.
Svang (Isl. svangr, Ög. svånger, Ång. svänger) = hungrig.
Svenskstuga, se s. 82.
Svinge = gunga (både subst. och verb.).
Synjallt = tungt, mödosamt.
Sårfött = ömfotad; (i Dl. sår = öm, samma betyd. har det Isl. sár.)