14
af dessa effekter ännu hade i behåll en med blått silke utsydd elgskinnsrock; men denna har nu blifvit omändrad till något annat plagg. Sjelf såg jag vid mitt besök i Nolgården en dylik elgskinnströja, visserligen icke silkessömnad, men tillskuren på ett ovanligt sätt med fyra skört — ej olik en drägt från Carl den tolftes dagar. Straxt venster om ryggsömmen fanns å nämnde plagg ett rundt hål, så pass stort som efter en mindre kula, och rundtom detsamma bruna fläckar både på in- och utsidan. Nära högra skuldran voro ytterligare fyra smärre hål som efter hagel. Innehafvarne af denna tröja kunde sjelfva ej neka, det de hört sägas, att nämnde skador tillkommit vid mord på plaggets första egare. Äfven erkände man här, hvad förut blifvit mig berättadt, att det i Lagg-åsen från far till son fortgått en sträng befallning, att röset vid Sörgården ej finge rubbas. Samma uppgift lemnade mig ock, inför många vittnen, en af de yngste ättlingarne till de för morden misstänkte.
Jag bifogar här några utförligare sägner eller, om man så vill, äfventyr från Lagg-åsen.
För hundra eller ännu färre år tillbaka fanns det vid nämnde gård blott en helt smal ridväg inåt Dalarne. Den gick tvärs öfver myren och den långa kafvelbron uppåt Sörgården, der skogen då stod hög och tät. Få voro de vägfarande, som på den tiden besökte denna ödsliga nejd. De flesta, som foro der fram, voro “Boråser”. En sådan kom en qväll till bonden i Lagg-åsen och blef vänligt tillbjuden nattqvarter. Men en tjensteflicka, som på stället var “illa kållen”, visste att man traktade efter den främmandes lif, hvarföre hon i tid varnade honom, under förbehåll, att han vid afresan skulle ta henne med sig. Det lofvade också Boråsern. Frampå natten, då man trodde att denne sof, kom värden med bössan i hand utanför gästens fönster. Ett skott aflossades, och då bonden derpå hört efter, att intet
