27
plats med några murkna stockändar på. Vackra vyer — och detta var Uddeholmarnes kyrkväg!
Ändtligen glesnade skogen; jag befann mig på en höjd och såg der nedanför den efterlängtade Klaran och dess omnejd. Återigen en bedragen förhoppning. I stället för den djupa floddal, inpressad mellan branta berg, som jag tänkt mig, sågos vidlyftiga flacka fält, beskedligt utplattade mellan obetydliga höjdsträckningar å ömse sidor. Det var vid Edebäck, en ansenlig lastageplats, vid pass 8 mil norr om Karlstad.
Här ser man dagligen ankommande och afgående Dalbybåtar, än lastade med jern, än med spannemål och bränvin för de norra socknarnes behof. Klaran blir märkvärdigt nog först vid Edebäck segelbar, men icke nedåt mynningen, utan i stället hela 7 à 8 milen af sitt öfre lopp. Jag hade härifrån ämnat gå med båt uppåt elfven, men fick höra att kanske 4 à 5 dagar skulle åtgå för en åtta mils färd. Derföre fortsattes resan landvägen, ehuru i en brännande hetta, och för att derunder få någon förfriskning, gick jag in på Edebäcks gästgifvaregård. Mina pretentioner sträckte sig här ej längre än till ett glas mjölk, — men tro icke att sådan fanns att tillgå. Nej, i hela Elfdalen kunde man vid denna tid ej för guld bekomma ett glas mjölk, åtminstone icke i bondgårdarne; ty just nu hade man der sina kreatur i sätorna, hela 2, 3 milen uppe i vildaste skogen.
Först vid Sälje färjstad och på Klarans vestra strand får trakten ett mer omvexlande utseende. Man är der inne i Ekshärads socken och uppnår snart kyrkan af samma namn. Denna byggnad, som eger något af den kinesiska stilen, har ett instängdt, nästan dystert läge tätt under det för sina kummelgrafvar bekanta Ekesberget. Straxt öster om kyrkogården och åt Klaran till reser sig en liten tät löfskog, och nedanom den är prestgården gömd. Dess läge är så-
