32
svåra sträng herre, en kapten v. Kothen, hvilken vid minsta förseelse af bönder eller underhafvande genast på de grundligaste brukade genomprygla de felande. Den som sedermera från hvad håll som helst fått ryggen riktigt full med stryk, sades då ha fått ett “Kotha-bad.”
För öfrigt yttrade allmogen slutligen i anledning af denna v. Kothens stränghet: “Vi lär allt ändå vara bra elaka här i Ekshärad; och derför har väl kungen skickat v. Kothen hit att straffa oss.”
Troligen har Ekshärad ännu flera egendomligheter; men huru kunna uppfatta alla sådane vid ett blott flyktigt besök i orten. Vandraren drog alltför snart vidare — ännu fortfarande mot norr och till trakter, om hvilka den fryntlige värden på Löfstrand med största förtjusning talat. Nämnde gästvänlige, genomsvenske man, följde mig en solhet sommardag ett långt stycke till vägs. Med stor afsaknad skildes jag från honom.
Kort derpå kom jag, öfver stora, flacka fält, till en grå by, som bar namnet Fastnäs. På de magra gräsvallarne sprungo der flockar af barn hit och dit, alla i sin lättaste, hvita drägt. De flydde oförtöfvadt vid min ankomst. Så uppnådde jag Klarans strand; och medan jag der vid färjstaden afvaktade ekstockens eller “prommens” ankomst, slog jag mig ned under en yfvig hängbjörk — det enda träd, der i närheten fanns. Äfven här lekte barn å sanden, och bland dessa en i alldeles samma kostym som fordom paradisets invånare. Denne unge vilde, som af solhettan blifvit från topp till tå alldeles rödstekt, följde med på farkosten, när denna ändtligen anlände. En väderbiten qvinsperson förde der årorna. Så lemnades Ekshärad.
