40
En väl vårdad hårklädsel är af följande beskaffenhet. Först kammas allt håret åt nacken, der det tätt invid hufvudet omlindas af ett band. Det hårsvall, som nu från nämnde band nedfaller, skiljes sedan i två lika stora delar, hvilka hvar för sig viras med halm och derefter läggas i kransform kring nacken, att de blifva ett rätt stadigt (eller, som man här säger, “stött”) underlag för näfvern.
Männernas drägt är i hvardagslag vanligen lång, ljusgrå rock, kallad “tröja”[1], med häktor och ståndkrage, ovanligt kort, blott 6 à 8 tum lång väst (än af randigt tyg, än af gult skinn), deremot så mycket längre uppgående skinnbyxor, vanligen öppna vid knäet, men försedda med spänne, att de när som helst kunna åtdragas. Kring midjan bära de ett bälte med en eller två knifvar i slidan; straxt nedom knäet vidtaga “holkarne”, strumpor utan fötter[2], men ändå utstyrda med sina “löfver”. Sjelfva fotbeklädnaden är under pågående arbete oftast näfverskor. Hattar och mössor brukas ömsevis. Om söndagen, eller när man eljest vill vara fin, är svart tröja, röd väst samt gula knäbyxor och hvita strumpor med löfver vanligaste utstyrseln. Det bör då också vara hatt på hufvudet. Men en fulländad Nysockskavaljer bär derjemte alltid det må vara vinter eller sommar röda muddar och grannt utsydda vantar.
Folkets vinterdrägt är ungefär densamma som om sommaren; men utom de då vanliga kläderna bär man också en fårskinnspels under tröjan. Karlarne nyttja särskildt damaskor, omknutna med rödhvita eller eljest brokiga band, och under västen ett 4 alnar långt och 3 qvarter bredt yllebälte, “gördeln”, i flera omgångar kring lifvet.
- ↑ Likasom rocken har namn af tröja, så kallar man också tröjan för “armväst” och sjelfva västen “lifstycke”. Mellan Ekshäradsboens och Nysocknarnes tröjor är den skillnad, att de förra baktill ha knappar och slät rygg, hvaremot de sednare äro veckade i ryggen och ha silkestofsar i stället för knappar.
- ↑ Sådane brukas redan i Gustaf Adolfs socken.
