Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/51

Den här sidan har korrekturlästs

41

Nysocken har ock sin särskilda bröllopsskrud.

En vanlig brud bär svart tröja och kjol (helst af kläde), den sednare grannt sirad med i breda rankor gående, kulörta band. Förklädet, af hvad färg som helst, är också fullsydt med kulörta band i flerfaldiga fasoner.

En kronbruds klädsel skiljer sig blott deri från den förras, att kronbruden, först och främst, har fyra band af olika färger nedhängande från nacken till midjan, samt, der dessa sluta, ytterligare två kulörta band, ju brokigare, desto bättre, och så långa att de riktigt nå marken.

En brudgum, som gifter sig med kronbrud, har äfven, han, till skillnad från andra, sämre brudgummar, dylika band på kläderna, nemligen ett bredt sådant af siden rundtom lifvet, ett annat på kragen och, sluteligen, å hvardera sidan af bröstet ännu ett kulört band i vertikal riktning.

För öfrigt äro brudgummarne i följande stycken alldeles lika. De bära blå eller svart klädeströja, qvarterslång väst i åtskilliga kulörer samt gula bockskinnsbyxor. Om halsen hänger en försilfrad kedja, i hvilken en silfverspecie är fästad — att tecken till den bergning, man antingen redan har eller hoppas få.

Men här torde med detsamma böra nämnas några ord om sjelfva bröllopshögtidligheterna. Dessa firas aldrig, såsom vanligen annorstädes, i brudens, utan i brudgummens hem. Hos den förras föräldrar hållas blott så kalladt “hopdrick”, innan färden till bröllopsgården anträds. När denna försiggår, är brudtåget företrädt af två så kallade “tjenesdrängar”, hvilka bära under armen hvar sitt hyende, öfverklädt med blommigt ylletyg, och hvilka hyenden dessa tjenesdrängar straxt före vigselns början nedlägga framför brudparet.

Hvarje qvinsperson medförer till bröllopsgården ett knyte med ost och bröd samt en bränvinsflaska[1]; och begifva

  1. Dylik förning är här vanlig vid högtider af alla slag.