49
Ett annat talesätt, som också rätt ofta förekommer i Dalby, är detta: “Dä’ dräger ingan ’t’å’”. Man uttrycker i dessa ord ett medgifvande, hvilket vid någon jemförelse vill säga så mycket som, att ingen skillnad, intet afdrag får äga rum vid det, som är framstäldt. Dä dräger ingan tä tyckes alltså vara detsamma som: Der (dervid?) drager ingen något utaf, eller, som man å andra orter uttrycker sig: “Det kommer på ett ut”.
Bland enstaka ord med förvändt uttal är sjelfva elfven, (Klaran,) som vanligen nämnes “ählfva”. Spring nedåt elfstranden! heter: “Kutt utat åhrsbacken!”
Den vanliga företeelsen, att samma ord å skilda orter få en helt olik betydelse, finna vi här ock. Af enstaka sådane må blott nämnas: “ögona”, för ansigtet, “ansigtaan”, för kinderna samt “häftig”, för ypperlig eller förträfflig, (t. ex. “En häftig klöfvervall”, “En häftig kär”). Samma förvexling i afseende på olika klädespersedlar har ofvanför blifvit vidrörd.
Ett talesätt af samma beskaffenhet är “lägga om”[1] här liktydigt med bry sig om. Jag bryr mig icke om mer heter alltså: “Ja’ lägger ingan om mer”.
Häremot finna vi också många ord och talesätt, både till form och innehåll lika hvad vi i andra dialekter hört, t. ex. “Thor åker”, eller Westgötarnes “skålla” = se aflägsen ut[2] m. fl.
Att språkförrådet dessutom blifvit riktadt med norrska uttryck är lika naturligt. Sådane mötte oss redan i nedre Elfdalen. Sjelfva “je” eller “jä” är ju blott en öfvergång till “jeg”, och fullt lika de norrska orden äro “slik, slem, morosam”, o. s. v.
