62
Om upphofvet till sjelfva Branäs’ namn berättas
följande: Förr i verlden voro Höljes i norra Dalby och Gräs i
Råda närmaste grannar. Det låg emellan dem en öde
landsträcka af vid pass 10 mil. Detta hindrade dock icke, att
man då och då helsade på hvarandra och till och med for
på barnsängsvisiter gårdarne emellan. Sådane resor
företogos dock alltid med elg, och när man i ärenden af
sistnämnde art for vägen fram, hade man äfven den kärkomna
barnsängsgröten med sig i slädan. Men emedan nämnde
rätt under så lång väg hann kallna, stannade man visligen
här och der, för att värma den. En sådan plats var också
nedom det nu så kallade Branäsberget. Efter de eldar, man
här tidt och ofta uppgjorde, blefvo snart en mängd bränder
qvarliggande, hvaraf stället först kallades Brann-näs och
sedan Branäs.
Nära Branäsberget ligger, öster om Klaran, Dalby kyrka — ett gammalt tempel, likväl endast af träd.
Invändigt har denna byggnad många kuriositeter. Deribland må först omtalas de talrika målningarne.
Högt öfver södra ingången ser man Gud Fader på sin thron, utsträckande armarne åt båda sidor. Vid hans venstra hand står bibelspråket: “Går bort ifrån mig, J förbannade, o. s. v.”, vid den högra: “Kommer, J min Faders välsignade, m. m.” — Under den förra inskriften ha vi alltså helvetet, under den seḍnare himmelriket. Förstnämnde målning visar oss, till venster, ett brinnande rum med galler, fyldt af osaliga. Derutanför Satan sjelf med en stor eldgaffel. Till höger står, i andra afdelningen, en varnande tafla ur lifvet, framställande en rusig man, (i Dalkarlsdrägt,) med stop i hand samt derbredvid en qvinna dansande med en grannt utstyrd mansperson. Höger om detta par en svart djefvul, som blåser på flöjt. Himmelriket, också en målning i två afdelningar, visar, i den andra, af dessa de dödas uppståndelse — en mängd öppna grafvar med skeletter,
