Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/83

Den här sidan har korrekturlästs

71

dalen öppnade ånyo sin famn för vandrarne och Klaran skickade djupblå ögonkast emot oss. Vingängsjön med sina ljusgröna, buskbebrämade holmar låg utbredd för våra fötter, ingen dimma skymde i dag föremålen och fritt kunde ögat njuta af hvad skönt landskapet hade att erbjuda.

Resan gick nu hastigt mot hembygden, och mestadels på samma väg, som vi farit uppåt.

De förnämsta resultaterna af 1849 års sommarfärd äro sålunda redan angifna; och må vi derföre skiljas åt, för att härnäst återse hvarandra i Finnskogen.