Sida:Varenka Olessof (sv).djvu/104

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

sig på rygg och domnade bort. Snart slumrade han till och hörde under sitt fönster försiktiga steg och en dof hviskning:

“Ma-arja ... Är du där?“

Småleende somnade han.

Och på morgonen, då han vaknade i det