Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Detta leende påminde honom om herr Benkovski, och han smålog också.
“Hvarför skrattar du?“ frågade hon.
“Och du?“
“Jag är glad.“
Sida:Varenka Olessof (sv).djvu/322
Detta leende påminde honom om herr Benkovski, och han smålog också.
“Hvarför skrattar du?“ frågade hon.
“Och du?“
“Jag är glad.“