Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
sig en lång strimma, som glittrade som silfver i solen. De kunde se, att Grigori skrattade och såg på Mascha, och att hon hötte åt honom med knytnäfven.
“De äro kära i hvarandra“, berättade Varenka
Sida:Varenka Olessof (sv).djvu/591
