Sida:Varenka Olessof (sv).djvu/707

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Hippolyt Sergejevitsch såg på henne liksom genom töcknet af en dröm. Omkring dem var stilla, endast samovaren sjöng sin tankfulla melodi, och då och då prasslade något i gräset.

“Hvarför är ni så tyst?“ frågade Varenka